Sunday, December 04, 2016

Ut i Rom och hem igen

Ja men hej och hej igen! Att skriva här känns mer och mer som att komma hem på ett konkret plan, vet inte hur mer jag ska förklara det än just så: genom att sätta mig här och ha tid att skriva lite, känner jag mig som hemma.

Vad har hänt sen sist? Nå, vi har varit i Rom. Det var på ett sätt underväldigande, kanske för att vi redan var där en gång i februari i år. Hade på nåt sätt tänkt mig få liknande upplevelser som sist, att man baxnade redan från bussfönstret från flygfältet in till stan, men så åkte vi ju med en annan buss som inte tog rutten förbi Colosseum till exempel - och så var det som att den där första bussresan banade väg för hela resten av vistelsen: det var liksom inte lika stora känslor som sist.
Staden var ju lika fin som sist, det var inte det, det var kanske bara dumt att åka tillbaka och tro sig ha liknande upplevelser en gång till. Och så var det kallt också, hade inte förväntat mig det: fick gå med tröja och jacka hela tiden, och vantar och mössa. Frös ändå. Screw you alla som säger att man är "van vid kyla" bara för att man kommer härifrån. Kyla är kyla ändå.
Nåja, men nog fick vi ett par minnesvärda upplevelser ändå. Gick på moderna museet, fick ta del av en helt fantastisk utställning med nutida konst om bland annat squatting och videoverk, grejer som verkligen gjorde intryck. Bonus förstås att det inte är säsong och man inte behövde trängas nånstans. Staden snarast sov och folk gick omkring i nåt slags före-jul-koma med stopparockar och nollställda miner.
Mest var det liksom livet som gjorde som påmint, trots att man gick där och lekte att man hade semester. Detta med dessa telefoner, som ständigt är uppkopplade och ser till att plinga och meddela om än det ena och än det andra som måste tas ställning till, gör det ju inte enklare precis. Har ändå en känsla av att det där tar över mer och mer: det var enklare förr, utan smartfån, då man bara var och gjorde business på businesstid och hade fritid på fritiden.

För ja, det händer så jävla mycket, hela tiden. Ska börja spela synth i ett punkband, åmoron första träningen, få se vad det blir av det. Målet är en tysklandsturné i skiftet mars-april. Lär ju inte vara nåt som tar så mycket hjärnaktivitet av en, men det ska ändå göras, och nya mänskor ska tråttas in i ens liv, och så vidare, och så vidare.
Ska göra nåt slags ljudlandskap till en saga före årsskiftet, som ett jobb (ja, jobb!). Det är som att drömmen knackar en på axeln och man bara, jå - det där gör jag gärna, alltså väldigt gärna, alltså, DET DÄR ÄR TYP EXAKT VAD JAG VILL GÖRA, TACK TACKSAMHET, ALLTING, TACK SÅ VÄLDIGT JÄVLA MYCKET.

Men nu: har ju en massa Rom-bilder från min telefon, så här får ni en uppfattning av det fantastiska:

Dessa små BLOMBILAR. Vad kan man (annat än fort fota!)
  

Nattgata
En av de första dagarna: sol och palm. Vad kan man, vad kan man?
 Joakim tar en apelsin från Villa Borgeses trädgård (vars frö nu förhoppningsvis gror i min kruka)
Bevis: jo, det växer apelsiner här.
 Vacker målning på vacker gata
 Vi åt nåt slags strunt medan vi drack gott vin, andra kvällen tror jag. Fotade mest pga den utsökta (och jag överdriver inte) vinägern. Gillar det, att grejer per automatik är UTSÖKTA: inget skit, liksom. En helt oklanderlig balsamico-vinäger värd att dokumenteras.


Efterrätten: tre små läckerheter, inget värt att dokumenteras egentligen. (J: det här med desserter har italienarna ingen vidare koll på)
 Igen: Villa Borgese-parken. Ett ställe vi kommit att älska sen förra besöket. En så fantastisk park, med gamla träd och vilda papegojor som skränar och flyger omkring. What's not to like?

...och fontäner.
 Slumpmässig typisk Rom-vy.


 Uråldriga gravstenar från före Kristus.


 Rom by night.

 En fin restaurang som vi turligt nog sprang på: Lilla Domherren eller nåt sånt hette den.
 Våra spanska (eller kanske baskiska) bordsgrannar
Här fick jag en av mina drömmar uppfyllda: åt île flottante - flytande öar. En fransk dessert som är SUPERB. Finns inga ord. Bara pröva.
 Man ska snart rösta för eller emot att rädda bankerna från konkurs. Spännande.
 Här har varit en plansch (Ur serien: Sånhäna saker som jag gillar.)
 Terme di Caracalla. Igen: ett sånt där helt storslaget, förkristligt, romerskt BADHUS i ruiner. Här har det funnits bibliotek, kallbad, varmbad, ånga som värmt upp bassängerna, you tell me. Helt fantastiskt.
 Vi åt pasta och stirrade på vanliga lunchätande italienare.
 Hittade ett mysigt, förfallet kvarter
 
...med tillhörande lustigheter.
 Den reguljära italienska frukosten: bakelse på bakelse (man vänjer sig)
 Här hade min telefon nåt slags imma på sig men det blev ju lite drömskt. I alla fall: här såg vi på storslagna målningar av Rafaello och Caravaggio i Palazzo Barberini.
 Och som brukligt träffade vi på trevlig katt.

 Och jo: det var nästan nån form av höst i Rom. Eller snarare vårkänsla med höstlöv. Konstig vinter.


 Här åt vi en vegansk smörgås. Och gjorde ett försök att ta nån form av selfie. Inget vidare lyckat.


Det var typ det.

3 comments:

M. Lindman said...

Blir romsjuk av bilderna! Katter och bakelser och paerker och mat - bättre finns ju ej. Men hoppas resan var bra trots lite underväldigade känslor.

walopää said...

Nå hej. So many wow.

ponks said...

Many wow, much experiences. Det är just Romsjuk man blir, o javisst var resan både omtumlande och full av nyheter och sprudleri i varje fall :D