Thursday, December 15, 2016

Ett konstigt inlägg om fetma och självacceptans

Jag är ju naturligtvis feminist, vilket knappast förvånar någon. Och jag är medlem i den, under de senaste dagarna, ganska stormiga Facebook-gruppen Finlandssvenska feminister. Jag tycker det är uppriktigt synd att feministiska grupper ofta tycks "spåra ut" efter en liten tid, efter att tillräckligt många medlemmar har kommit med och försöker komma med sitt och passa in.
Det är ju inte så enkelt med feminism på nätet, eftersom alla har så olika utgångspunkter, grad av insatthet, grundläggande förståelse för vad genus är. PLUS att samhälleliga rörelser på något vis också alltid har politisk anknytning, även om många inte verkar förstå det. Att till exempel klass- och rasfrågor går hand i hand med feminismen.
Nåh, men nu ska jag skriva om en annan sak.

Det blev en rejäl storm efter att en av medlemmarna i gruppen började orda om fetmans hälsorisker i en tråd där nån hade postat vackra bilder på lesbiska, överviktiga människor (eller hur ATTAN man nu ska säga det där på ett pk-vis). Detta var ju naturligtvis väldigt korkat av personen i fråga, att komma med pekpinnar där och börja orda om att kraftig överviktighet är en hälsorisk och att hon inte riktigt förstår varför det är något att bejaka. MEN, sen gaddade övriga feminister ihop sig (och med gaddade ihop sig här menar jag minst 15 likes per motargument) och smutskastade & hånade den här människan i fråga ganska rejält, trots att hon till och med insåg sitt misstag och bad om ursäkt. Jag blir så trött, för det är ju inte klokt från nåns sida egentligen. Människan har ju rätt, faktiskt: fetma är en allvarlig hälsorisk, men hon borde ha varit net-savvy nog att inte ta upp en sån fråga just i en feministisk grupp där utgångslinjen är att man ska få vara vem man vill, se ut hur man vill, vara fet eller smal, eftersom samhället är nog så fullproppat med förutfattade meningar, fatshaming och dylikt. Jag tycker bara att det är så tydligt, att det finns något annat underliggande i den där aggressionen som sen dök upp mot den där människan som höjde ett fetmans varnande finger. Det handlade inte bara om vad hon sa, utan hur hon vågade komma och ifrågasätta något som de flesta feminister har lärt sig att man INTE FÅR säga, eftersom ALLA KROPPAR ska få vara precis hurdana som helst.

Jag tror att det underliggande i den här våldsamma aggressionen mot människans åsikter, är självacceptans och att många med- eller omedvetet själva är offer för samhällets ideal och aldrig skulle godkänna sig själva som feta, det är därför det här blir så känsligt. För är det inte så, att det är när någon kommer och sätter fingret på ens egen ruttenhet, som man blir som mest arg?
Jag undrar alltså hur många av dessa, för vilka det är så viktigt att påpeka att "man får se ut hur man vill," har egna ätstörningar och aldrig skulle godkänna sig själva som kraftigt överviktiga? Det är bara en öppen fråga. Själv har jag grymma våndor av tanken på att bli kraftigt överviktig, jag skulle verkligen inte stå ut med det. Jag ser det dels som att jag är ett offer för samhällets påprackade ideal, och dels som att jag inte skulle orka med mig själv, ifall jag hade blivit kraftigt fet. Med "orka" menar jag här att jag helt enkelt varken fysiskt eller psykiskt skulle orka, jag skulle inte stå ut med elaka blickar och förmaningar, jag skulle inte stå ut med att känna mig tung och stor. Jag beundrar folk som verkligen på allvar inte har någon skillnad med hur de ser ut, som omfamnar och embracar sitt utseende, hur det nu sen råkar vara. Jag tycker verkligen att stora, vackra människor som gräver i chipspåsan och helt tydligt ger fullständigt fan i normerna, är det tuffaste som finns. Men jag håller mig långt borta från att säga att "överviktighet inte spelar någon rolll", eftersom jag själv hade ställt till med ett sjujävlars viktnedgångsprogram ifall jag hade blivit det minsta överviktig. Det är den bittra sanningen.
Jag tycker på ett sätt att det är lite misstänksamt när smala människor som helt uppenbart sätter en MASSA tid ner på att se ut som skönhetsnormen kommer och säger att "kroppar ska få se ut hur som helst" när de helt tydligt själva går efter en helt annan linje. Borde de inte snarare säga att de önskar att det vore okej, but society made me weak? Jag vet inte, tänkte bara försöka komma med ett annat perspektiv på det här ytterst känsliga ämnet.

8 comments:

M. Lindman said...

"Jag tycker på ett sätt att det är lite misstänksamt när smala människor som helt uppenbart sätter en MASSA tid ner på att se ut som skönhetsnormen kommer och säger att "kroppar ska få se ut hur som helst" när de helt tydligt själva går efter en helt annan linje." - BRA skrivet! Det där har jag funderat på också. För mig börjar de här diskussionerna om smalhetsnormen etc klinga lite tomt när det är folk som ser maxat utseendesjälvmedvetna ut som moraliserar om att det är ok att se ut hur som helst. Iblands säger folk 'och inte är jag ju bättre själv...', som ett litet urskuldande, men sen harvar diskussionen på i gamla spår.

Kanske det är nåt med HUR saken diskuteras som gör det så här, både moraliserande och distanserat? Nåt med att spjälka ner allt i 'normer', kanske. Vet int.

linnea p. said...

Tyckte det var bedrövligt att debatten blossade upp så rejält igen efter att hon försökt be om ursäkt. Okej att den inte var vattentät, eller vad vi ska säga, men det måste ju vara värt nååånting att en person FÖRSÖKER räcka ut sin hand? Men den ursäkten togs ju också ganska direkt tillbaka, i princip. Det har varit aningen krångligt att granska. Den enda klara sak jag egentligen kan ta ut av situationen är att jag tänker det är ganska talande det här hur någon väljer att hantera att de sårat andra personer, mycket, även om personen är övertygad om att hen "har rätt". Sådär på ett personligt plan för mig (utanför adminrollen) så svarar det liksom ganska tydligt på frågor så som "Vill jag umgås med den här personen? Vill jag vara hens vän?". Kan inte begripa det där att inte själv må ens lite dåligt utav att andra människor mår dåligt p.g.a. en själv. Kusligt.

ponks said...

Jo, jag märkte att namnet dök upp flera gånger på många ställen sen, verkade fortsätta med samma visa. Väldigt oschyst förstås, måste vara ett jäkla sjå att som admin försöka hålla styr på nåt sånt där.

Fager Dam said...

Visst kan folk vara något ologiska när det gäller övervikt, och önska att de var mer toleranta för olika sorters kroppar än de verkligen är. Men i just det här fallet så tycker jag det mera handlade om att den här personen skrev folk på näsan. Alla vet att övervikt kan leda till hälsoproblem, så det är hemskt onödigt att börja informera folk om det på Facebook. Det är besserwisserfasoner. Och det är dålig stil att leka besserwisser i kommentarerna på ett inlägg som handlar om att fly fördömande blickar.

Men jag blev också lite betänksam över mängden mothugg den här personen fick. Visst, hon förtjänade att bli emotsagd men kanske det skulle ha räckt med mindre? Så himla allvarligt var det inte.

Förövrigt så är jag också precis som Linnea chockad när jag stöter på folk som tycker synd om sig själv när de sårat någon. Har stött på det irl och det är så svårt att fatta. Att någon kan säga en massa idiotisk sårande skit till mig, och sen bli själv jättesårad om jag blir arg och säger emot? Liksom vad är det? Jag får himla dåligt samvete varje gång jag ens misstänker att jag i misstag sårat någon, så folk som bara är liksom "hur täcks du säga att jag sårat dig blö blö censuuur" gör mig helt förbluffad.

ponks said...

Jo, det hela började ju med nåt som från hennes sida skulle vara en oskyldig kommentar eller tilläggstanke, och sen blev väl nog alla lite förvånade över vilka proportioner motreaktionerna fick. Hon kände väl att hon måste försvara sig med att hon "bara kommer med fakta" och det var ju onödigt från första början - och jo, man borde alltid sen hålla låg profil om man förstått att man gått på för hårt och gjort folk illa - vilket hon ju inte förstod eller ville förstå. Så det var illa.

Men jag har alltså fortfarande svårt att hänga med i hela det där resonemanget. Jag tänker mig att det finns nåt nytt sätt att diskutera här, nåt som jag inte hänger med i längre. Detta att "nån har blivit sårad" på nätet liksom. Om man blir sårad av vad nån skriver på nätet kan man väl bara avfärda den människan som helt ovetande om vad den gör istället för att ställa till med nån storm som egentligen kanske bara handlar om att man själv vet att man har rätt? Jag menar, det var ju uppenbart att den här människan hade helt fel utgångspunkt från första början, inte skriver man om vikthantering i en sån där tråd. Kanske det mera handlade om att man ville "läxa upp" nån som inte kan bete sig på ett feministiskt forum? Jag vet inte.

Stöter ibland på sårande påståenden på nätet men skulle inte komma mig för att känna mig personligen kränkt och kräva ursäkt. Som den där Koski som skrev att "sivistynyttä porukkaa de där finlandssvenskarna". Dåligt exempel kanske, men jag tycker ju bara att hennes påstående betyder att hon int vet ett skit om nånting.

Fager Dam said...

Jo, bra poäng. Och nu inser jag att jag själv lite projicerade här. Jag jämförde en diskussion på Facebook med sådant som hänt mig irl och berördes lite mer än vad som är vettigt... tror många som reagerar på sårande påståenden på nätet gör det för att de fått samma skit irl och nätdiskussionen blir sedan en ventil på något sätt.

ponks said...

Jo, det tror jag också, att nätdiskussioner blir ventil för frustrationer man har irl. Intressant hur som helst, att fundera på sånt här!

Koko said...

Jag håller mig långt borta från Facebook, så kan inte kommentera den här aktuella diskussionen, men fettofobi på nätet (och i verkligheten) är ju ingen ny företeelse, tyvärr, så jag kommer med några allmänna funderingar.

Jag kan föreställa mig att det aggressiva bemötandet gentemot den där enskilda postaren kan komma sig av att folk känner sig extra attackerade i ett forum som borde vara ett tryggt rum. Som att en man skulle komma på en kurs i feministiskt självförsvar och börja tala om att det ju minsann är män som blir mest misshandlade och varför ska det nu finnas ett skilt självförsvar för feminister. Eller gå på Feministiskt forum och insistera på att köra "men männen då" i varje diskussion.

Om temat för tråden specifikt gällde kroppsacceptens så är "men det är inte nyyyyttigt att vara överviktig" extra provocerande. Tack, vi har hört allt det där. Kan vi tala om nåt annat någon gång? Som att det kan vara befriande att se människor som inte är smala och vältränade (specifikt vältränade, nuförtiden är det inte tillräckligt att bara vara smal!) på bild. Utan att vara en "före"-bild, eller en "jag gömmer mig bakom det här trädet"-bild. Kan det få finnas ett enda ställe i tillvaron (on- eller offline) där det inte kommer någon mer eller mindre i förbifarten och fördömer en "för fetma är faktiskt inte bra". Nähä, det har jag aldrig hört. Kan jag bara få vara mig själv, tack. Kan vi tala om nåt viktigare?

/rant off

Sa du nåt om att reagera häftigt? :-)