Alltså mamma. Hon är så rolig, i sin välmening.
"Du förstår väl, att det är väldigt få som får sina romaner utgivna", säger hon i telefon.
"Ja, det förstår jag så klart", säger jag och förklarar sen att jag håller på med en roman som BÅDE har ett bra och enkelt språk SAMT en fängslande handling. "Så att därför tänker jag bli utgiven", säger jag, som om det vore en självklarhet, för det är så man måste prata med mamma. Om man inte fort gör det klart att man är STENHÅRD med nån sak så tror hon bara att man ligger hemma och fjärtar i långkalsångerna.
"Nåjo, finlandssvenskar har det ju lite lättare", säger hon sen. "Annat skulle det vara om man hade varit finskspråkig."
Point taken, mamma. Point taken!
4 comments:
Hahaha! Men jag tror din mamma har lite rätt. :D
...att jag ligger hemma o fjärtar i långkalsångerna? Jovisst ja :D
Oj ah oh äh öööh iuuuh!!!! Det här tar i magen. Voj gulle mamma av alla mammor, jååå-o, joo, joo... ? Visst är det rart tänkt, vi trycker ner barnen i skorna nu för säkerhets skull, så blir de inte så lessna sen senare...?
Det här måste vara logiken.
Jag tänker nu som så att din bok säkert blir bra. Att den blir mer än publicerad - även läst och uppskattad, tänker jag mig.
Haha, vad snällt sagt! Jag vågar inte tro o hoppas allt för mycket iom romanen, egentligen. Vill naturligtvis ha den klar o utgiven, men försöker behålla lekfull- o otvungenheten så jag inte ska bli för målinriktad o girig..
Vag gäller mamm så hade jag nog riktigt svårt med den där misstroheten som yngre - nu e det mera roande. Men mina föräldrar blir fortfarande förvånade när jag åstadkommer nåt (som dokumentären). "Int visste vi att du kunde sånt där!". :)
Post a Comment