Thursday, September 08, 2016

Sonett kring en svamp

En morgon långt borta där få mänskor bor
ur sporer en kupa så sakta sig höjde
försiktigt sin nacke mot ljuset böjde
mot världen så främmande, farlig och stor

Den sade, "kvarteret är tråkigt och rikt"
den packade sporerna, checkade ut
Ett hem här hos mig fick den sen rätt akut
den började trivas, så osannolikt

Här trivs vi tillsammans, vem kunde tro det?
En svamp som hör hemma i djupaste skogen
att den kunde bo i en stadslägenhet?

Nu är denna svamp mig förunderligt trogen
vi delar på sorgerna, och vårt förtret
ty världen för oss ej på länge är mogen

3 comments:

walopää said...

Här var det en viss glans över detta. Intressant att bekanta sig med olika versmått.

ponks said...

Jo, ganska spännande hur man har velat ordna rim & verser i tiderna, ibland skapas ett oväntat "gung" från nåt som början bara tedde sig bisarrt.

walopää said...

coolt!