Monday, January 04, 2016

Jag vil int, jag vil int

Ibland undrar jag hur livet skulle te sig om man vore en positiv person. Det tänkte jag på här idag efter att jag hade skrivit det där utomordentligt eftertänkta och överlagda inlägget före det här. Det finns ju forskning som säger att man blir gladare om man är lite positiv, även om man skulle "fejka" det till en början. Lika som negativa tankar antagligen i längden gör en på bara sämre humör.

Jag har överlag svårt med både negativitet och positivitet. Jag lever mig enormt mycket in i stunden, som inte ens behöver vara speciellt dålig eller bra från början; jag tillskriver liksom gärna själv stundens egenskaper genom mitt eget humör. Hur som helst, så tänkte jag idag att jag nog borde försöka vara lite positivare, eftersom det är så förbannat tungt att gå omkring och vara missnöjd hela tiden. Dagen idag var SKIT, och jag misstänker att det till en viss del berodde på att jag började dagen genom mantrat "jag vil int, jag vil int."

2 comments:

Fager Dam said...

Äh att försöka vara fejkat positiv är inte bra, precis som det inte är bra att vara för negativ. Tänk hellre på om det du gör är konstruktivt eller destruktivt.

Jag svär att se saker som konstruktiva eller destruktiva har hjälpt mig så mycket. Har gjort mig mera positiv och driftig och allt det.

Helt lätt att ändra attityd har det inte varit. Saakeli så jag ångrar alla misstag jag gjort tidigare i livet. Jag är missnöjd för det mesta, men tänker att missnöjet bara är något övergående.

Det viktiga är att inte göra destruktiva saker. Att träla på och liksom göra vad som ska göras fast det kan kännas tungt. Ett slags fejkande är det kanske, men liksom, jag tycker man inte behöver låtsas inför sig själv nånting. Bara göra konstruktiva saker.

ponks said...

Bra tips, ska försöka! Tycker bara att det ibland kan vara svårt att skilja på konstruktivt och destruktivt också. Ibland kan det kännas som att mycket av mitt liv är en undanflykt, att jag sysslar med saker jag inte borde eller vill syssla med, för att jag är lat och feg. Ändå är det ju bäst att bara träla på, för att man ju själv från början har satt sig i situationen. Men om man tänker efter, så säger allt bara "näää".