Sunday, November 15, 2015

Where does it hurt? Everywhere.

Helgen har förlöpt utan smärre konstigheter. Jag har ätit mina järntabletter och varit en nöjaktig medborgare. Och så var det några jävlar som sköt folk i Paris i fredags. Det var en jädrans massa blod, rubriker och elände.
Snackisen på våra sociala medier har handlat om om huruvida det är rätt att sympatisera med Frankrike genom att ha franska flaggan som profilbild eller inte. Ja, ni läste rätt: diskussionen handlar om oss och hur vi framställer oss. Som om det spelade nån roll. Okej, nån roll spelar det så klart, för oss, för de som kan välja att sympatisera. Klart att Beirut och resten av världen förtjänar lika mycket sympatier som Frankrike. (Men så lätt är det ju liksom inte, att vi här i våra soffor ska förvänta oss tycka synd om människor som ter sig så långt borta från oss, både kulturellt och geografiskt. Nån hejd på sympatiseringen får det väl vara, annars hamnar vi ju sitta inne och gråta nästan jämt.)

Som en väns vän skrev, så är det lätt att sitta och teoretisera över andra människors lidande och olycka enligt nåt slags relativa variabler och världsfrånvänd internetlogik. Ibland verkar det som att journalister och artikelförfattare sitter och pysslar med verkligheten som om den vore ett sudoku eller något. Slutsatsen är hur som helst, att när man frågar moder jord var det gör ont, så svarar hon: överallt. Överallt, överallt.

2 comments:

M. Lindman said...

Tes and tes Det blir sudoku. Allt börjar jävligt lätt handla om media, media.Den där bilden är så bra.

ponks said...

Ja, bilden är underbar, så talande. Sant: media, media. Hur hanterar man sånt här rätt, liksom? Gör media rätt här, döljs det något, vad handlar den egentliga frågan om? Bla bla orka.