Friday, August 28, 2015

När är det min tur att rojva på torget?

Innan nånting missförstås; det här inlägget ska inte tolkas som en martyrisk förklaring över hur bra jag är. Jag ska bara försöka formulera en tanke som just dök upp, då jag försökte förstå de människor som motsätter sig flyktingförläggningar och röstar på Sannfinländarna.

Jag har röstat på vänstern eller kommunisterna hela mitt liv. Jag har sympatiserat med partiernas åsikter och synsätt, gillat de som har ställt upp och funnit mig leva ett sånt liv som dessa partier i stort sätt förespråkar. Okej: som yngre har jag kollat på bilder av människor på valplakat och kommit fram till att vänstermänniskorna ser mest ut som mig, så därför har jag röstat på dem. Detta är inget jag stoltserar med (men tänk så rätt det kan bli! Haha).

Jag har alltid levt på lite, har inte köpt kosmetika eller nya kläder sen början av 2000-talet, alltid instinktivt tyckt att överkonsumtion är av ondo, minns hur jag som nioåring härjade med min mor över de plastpåsar hon köpte i samband med ett Citymarket-besök, eftersom jag ända sen jag förstod vad pengar handlade om, har haft en slags oförklarlig dragning till att vara sjukt sparsam.
Blev vegetarian som 15-åring och oh well, jag har haft dåligt självförtroende, jag har haft ätstörningar, jag har varit fucking deprimerad; jag har varit en helt normal tonåring, ungdom och vuxen i hela mitt liv, med andra ord. Politiskt sett har jag ändå alltid varit i minoritet. Det har aldrig hänt att jag skulle skråla och hojta framför teven av glädje över att mitt parti skulle ha "vunnit". Jag har vant mig vid att det alltid är väldigt få som tycker som jag tycker, och att det också är helt normalt.

Nu i och med att Sannfinländarna fick ett sånt övertag i senaste val och främlingsfientligheten tycks ha fått vatten på kvarn i det här landet och i resten av Europa också för den delen, så heter det igen att vi som "kan tänka", bör "förstå" att dessa människor kommer från dåliga förhållanden och ofta har blivit övertalade eller rentav hjärntvättade till att tro och rösta på stora populistiska partier som Sannfinländarna. Vi ska förstå att dessa människor antagligen alltid har haft det skit och kommer från usla förhållanden. Vi ska förstå att det måste kännas fantastiskt för dem att känna samhörighet med någon, kanske för första gången i sitt liv, stå på Forssa torg och hojta om att flyktingar inte är välkomna. Vi förstår även att intelligensnivån hos ett folk sjunker i kristider, eftersom vi har läst vetenskapliga artiklar som berättar att så är fallet. Så det är bara att luta sig tillbaka och se på när skeppet går till botten, typ.

Det är här jag brister och går sönder. Kom att tänka på att hur många gånger har jag inte suttit i den situationen att jag har varit trött och "förstått"? Som ett bångstyrigt barn sitter jag nu här ilsken och infernaliskt irriterad i min arbetslös-soffa och tänker att när är det min tur? När ska jag få rojva på torget över att saker jag tror på har slagit igenom?

Bara en fiilis.

Okej, så kommer vi till detaljerna. Min underkonsumtion & antikonsumeristiska livstil är ett val; jag hade lika gärna kunnat ansluta mig till överkonsumtionsgänget och sett till att skaffa mig ett flashigt jobb och gjort karriär rentav. Så där faller redan mitt korthus. Jag har alltid levt mer eller mindre med valmöjligheter, jag har varit privilegierad på det sättet. Jag har haft föräldrar som har haft jobb och aldrig varit i panik eller slagit varandra. Så kanske finns det där nånting som har gjort mig mer förstående, tolerant, benägen att inte tro på allt skit jag hör?

DESSUTOM, som en vän poängterade, så handlar inte dagens problem om vare sig finska flyktingmotståndare eller -förespråkare. Det är kris och humanitär katastrof på gång och det man borde tänka på är hur man på bästa sätt kunde göra lokala flyktingars liv enklare, dvs om man kunde ordna nån form av utflykt med ett gäng, en svampexkursion till exempel. Det är sådana saker vi bör fundera på, inte slösa energi på att jaga upp oss på att andra finländare inte tycker som vi själva tycker.

Så ni som känner er vilsna och upprivna för att flyktingmotståndarna är så imbecillt dumma i huvudena, se dem som en irriterande skock flugor som bara är i vägen för vad som egentligen bör göras. See the big picure, work for what you believe in. Sådana saker en sån här fredag.

3 comments:

walopää said...

Big like på det

M. Lindman said...

Bra och viktig text! Och ack så viktigt det där med (var det C kanske som skrev på FB?) att dagens problem handlar PRIMÄRT om att hjälpa människor som behöver hjälp.

Förstår din frustration med att "förstå". Samtidigt: utan att det blir ett projekt av att snäll lyssna på och 'förstå' rasistiska spyor, så måste det, tror jag, finnas ett sätt att hantera rasism. Jag läser här om dagen min kusin som länkar till en rasistisk bild på FB. Hen har också postat en massa skit om romer. Och jag tycker inte att lösningen här är att lägga pannan i djupa veck och försöka 'förstå'. Men däremot finns det ett akut problem som är praktiskt, och det är att det här landet har massa människor som tänker som min kusin, och det influerar hur vår politik ser ut. Och den här politiken måste tammefan förändras. Och då gäller det väl att på något sätt kunna öppna en diskussion, och former av mänsklig samvaro/gemenskap, som tar itu med destruktiva känslor/rädslor. Därför är jag rädd att en beskrivning av t.ex. Sannfinländare som en skock flugor är kontraproduktivt. Och igen: det här som en helt praktisk fråga om hur vi ska hjälpa andra, istället för att det blir så att ett läge skapas av en sådan uppgivenhet att hjälpen reduceras till en liten, liten krets av folk som är villiga att ge ett handtag.

ponks said...

Hör o häpna så har jag också en sån där kusin som är både rasistisk och homofobisk och allt vad där tillhör. Alltid roligt att stöta på på sociala forum :) Man känner sig så stolt över sin släkt och sitt arvsanlag, liksom! Ahah.
Jo, det är en ganska ny och komplicerad situation denna, att vi nu som människogrupper med olika bakgrund, inställningar och fördomar ska försöka enas i nån slags fungerande enhet - i vilken den viktigaste förstås är just hur vi ska hjälpa. Men jag är också rädd för att ett sk mini-amerikatt ska formas och att just privata hjälporganisationer med frivilliga hjältar ska utgöra det största skyddsnätet för asylsökandena. Att det liksom formas olika sektorer som består av frivilliga som hjälper, staten som aldrig har pengar, rasisterna som vägrar hjälpa och sådana som bara blundar.
Men ja - vi får se vad som händer.
Men jo - det är viktigt att ta itu med det där "rumsrena rasistiska synsättet" (hittar int fan nån bra beskrivning där) som påverkar den politiska helhetsbilden i Finland. Att dra gränser, diskutera. Nog inte att betrakta sannfinnarna som "en skock flugor", det har du nog rätt i:)