Tuesday, November 18, 2014

Jag är inte indier

Hanuman, apguden. En pålitlig gud på landsbygden.
Läser en kurs om hinduism och buddhism och det slog mig att jag faktiskt, faktiskt skulle villa till Indien, ja verkligen. Indien. Och studera hinduism och de hinduiska gudarna från närmare håll, för att inte tala om att smaka på maten. Det finns bara ett problem: jag är inte indier. Och nuförtiden har jag så svårt med den där tanken på att vara en västerlänning i icke-västerländska länder. Jag står inte ut med det. Dessutom hjälper inte tanken på det där att jag lite lojt har satt mig in i hinduismen och sen tror att jag är hela reven bara för att jag har läst på universitet heller. Bäst att bara satsa på att bli pultsare i Finland.

7 comments:

M. Lindman said...

Slutklämmen fick rum 204 på filoinsten att explodera av skratt. Hähä! Men jo, ser problemet. För mig gäller liknande saker att resa. Å ena sida - å andra. Bäst att vara pultsare i Åbo.

ponks said...

fint med skratt på tvånollfyran!

Mustikka said...

Tycker meningen "ha svårt med tanken att vara västerlänning i icke-västerländskaländer" är för simpel. Jag vill förstår bättre vad problemet är. Om man tycker det är jobbigt är det inte för att man själv sätter sig på högre pelare, som västerlänning, än lokalbefolkning? Varför ska man göra sån satans stor skillnad mellan VI och DEM.

Jag förstår inte tanken att man som finländare ska stanna i finland för det sku vara bättre för, ja vem? Människorna? Finländarna? Indierna?Miljön? klart flygande är miljöförstörande, ok jo. Åk båt ;) Menar du också att indierna ska stanna i Indien? Det finns ju faktiskt skit rika priviligerade Indier, vilket jag antar att du menar att vi västerlännigar är. Och ja visst är vi det, tänk att vi ens har möjligheten att resa, många har inte det. Men jag förstår inte varför det sku vara ngt negativt att se sig runt och få persepktiv på grejor eller bara för att det är kul om man har möjlighet. Varför skulle det vara till skada att resa till ett ställe? Man behöver ju inte heller gå omkring och tro att man på ngt sätt direkt hjälper nån, via nån form av ekoturism, för att man är där. Det viktigaste tycker jag, är att behandla folk med respekt, alla människor, oberoende land, och att man inte skräpar ner eller beteer sig som ett svin. Turism påverkar människor på gott och ont, så som typ allt här i världen.

ponks said...

Har ju varit inne på det här förut, och låt mig nu först göra en sak klar: jag ser inte ner på folk som reser/bor/knyter kontakt med/spenderar tid på andra kontinenter, jag är snarare avundsjuk på dom som får det att funka :). Okej, klart det finns sån slags turism som jag absolut också avskyr (och det är främst den där Guatemala-vistelsen på barnhemmet som på ett sätt har fått mig att helt vela dra mig tillbaka från "min förra livsstil" som innebar att resa mer eller mindre konstant). Det är något som jag bara personligen har velat lämna bakom mig eftersom jag insåg att
1) jag är inte nåt annat än en vit brat som har det allt för bra men som ändå är deprimerad och som kan åka runt i världen och se fantastiska saker för att... jag av nån underlig anledning alltid tycks ha pengar eller åtminstone tycks kunna fixa pengar åt mig så att jag kan göra det. Att stanna hemma nu en tid har funkat lite som ett ställningstagande för mig, ett sätt att tänka att man inte kan få allt. Jag kan kanske ha turen att födas här o aldrig vara hungrig, men jag får betala för det för att konstant leva i det här gråa Finlands-pisset. (Vet att det här resonemanget är ganska fucked up!)

2) Resandet var för mig ett sätt att rymma och att låtsas att jag hade nåt på gång, skapade en slags falsk meningsfullhet som mest bara i slutändan lämnade mig olycklig.

Så det här är inte att göra skillnad på folk och folk, och inte är det till skada att resa till nåt ställe heller, det är bara hur resandet fick mig att känna mig, gissar jag på. Jag skulle nog numera vara hur öppen som helst att kasta mig in i nåt projekt som på nåt sätt skulle ta mig nån annanstans för nån lite längre tid. Och jo, visst attan borde jag väl bara åka till Indien också om jag känner för det. Kanske jag överdramatiserar. Vill bara aldrig ha den där känslan igen, den där hemska white guilt-feelisen. Fast jag inte har gjort nåt, jag vet. Men det är det här vad vi gör med världen, kan inte blunda för det. Det moderna slaveriet, H&M, Clas Ohlson, bla bla. Känner mig som att jag betalar nån konstig skuld åt världen för allt ont mitt folk gör o gjort, att jag i alla fall stannar hemma o konsumerar så lite jag kan.

Mustikka said...

Alltså jag blir inte alls illa berörd trots att jag reser mycket, men blir så nipprig för jag inte liksom fattar argumentet :) jag vet att vi diskuterat det innan, men då i samband med volontärarbete som ju är mkt komplicerat och enligt mig en helt annan diskussion. Där uppstår ju problematiken, Vi priviligerade hjälper de stackars fattiga.. typ. behöver ju inte alls vara så, men kan lätt vara så, speciellt om det finns en massa unga med stora idéer.

Anyways, angående resande så har jag mer och mer börjat se det som en business exchange, helt kallt. Jag behöver övernatta nånstans och betalar för denna service. Men tycker det är viktigt att fatta att man inte är nån barmhärtig samarit bara för att man ibland försöka stöda mindre lokala hotell/restauranger än större internationella kjedjor. It's all about business.

Sen är det ju det, att man ju bidrar till det moderna slaveriet också med att stanna hemma och köpa billighetskläder/grejor, så där har du helt rätt, att man borde helt enkelt köpa mindre grunkkor. Det är kanske där jag blir nipprig, om argumentet är att man nog inte ska resa som västerlänning men att stanna hemma, och sen typ köpa grejor istället. Säger nu inte att DU sagt så, för du säger ju det motsatta. Jag är absolut också berörd av det, skrev ju för helsike min gradu om det ;) "Marx’s theory of alienation and the individual worker in contemporary capitalism" på tal om ung och stora ideer. ha ha.

Och ja fan, man får tycka precis vad man vill, och man har ju olika erfarenheter och upplevelser, men som du vet så berör denna diskussion mig alltid och jag kan sen inte bara hålla käft!

ponks said...

...och det är bara bra, att du inte håller käft. Det att du ifrågasätter får också mig att tänka efter att varför skriver jag egentligen sådär, att tänker jag faktiskt sådär, o i såfall varför? Sen var ju blogginlägget heller inte speciellt seriöst så det var bra att jag fick förklara mina spontana utsvävningar :).
O jo, diskussionen om volontärarbete är ju faktiskt en annan.

Mustikka said...

Alltid skönt att lite jäkta upp sig :D (syftar alltså på mig själv)