I Borgå, i ett tomt föräldrahus som knäpper, bökar och ibland pustar till av att de ensamma klockorna slår: först gökuret från Schwarzwald (som egentligen är mitt), sen den gamla doing-doing-klockan. Allt är som sig bör. Drabbas alltid av ett fruktansvärt tungsinne i det här huset – en obeskrivlig tyngd av allt som aldrig blev gjort här, alla förväntningar som slogs i spillror, livet som aldrig blev vad man tänkte sig att det skulle bli. Det visar sig i allt damm som ligger på hyllorna, allt man inte vill ta tag i även om man kanske hade velat se vad som finns längst in i skåpen, men man vill inte, för man skulle förgås av nysningar.
Hur det blev såhär. Jag tror att alla som går i det här huset känner av det; att man tänker att man har misslyckats här. Jag börjar attan snart tro på de där ande-medierna som går omkring i andras hus och säger saker i stil med "ahh, här drabbas jag av ett sådant tungsinne, jag känner mig – alldeles matt och orkeslös. Jag upplever att jag står i ett mörker". Precis så är det ju. Jag tror aldrig att det har bott någon som har varit riktigt lycklig här.
Befinner mig i mitt andra egna rum, mitt flickrum vars väggar någon gång målades rosa. Rester av mitt gamla flickliv finns fortfarande på sina ställen, som uppe på skåpet där det ligger en rulle av namnlösa planscher som jag har samlat på mig eller ett par miniatyrfingervantar som jag hängt på skåpdörren och som har hängt där i sexton år. Och de snygga brokiga, orange-bruna gardinerna som jag nån gång övertalade dom att ge mig, och teckningarna som jag har limmat högt uppe vid taket. Efter att jag lämnade det här rummet har min bror dragit fram här. Han har lämnat efter sig rester av klistermärken på väggarna, klumpar av sinitarra, CD-skivor, LP-skivor, böcker, medicinburkar, ett trumskinn som nån har signat, Thurston Moores trumpinne... faktiskt. Och så har mamma nån gång förvarat växter här så det står en påse med kaktusmylla i hörnet, och vanlig mylla också. Och en vattenkanna. Mitt på golvet står en motionscykel som ingen använder. Bara för att nu redogöra för den här oredan. Det blev ju genast lite lättare att vara här när jag berättade hur här ser ut.
Har varit nån dag för mig själv på Vessö. Det har inte varit så avkopplande och roligt som det brukar vara, eftersom hund. Hund som inte är min hund, som vi tar hand om i en månad (suck), hund som inte kan uppföra sig eller lyda och som springer iväg hur som helst och som tidvis driver mig till vansinne. Försöker hela tiden tala om för mig att det inte är värt att sura över en hund som varken är min eller som jag ens behöver uppfostra, men det är som att ha en halvfärdig kruka bredvid sig konstant. Man bara måste dit och dreja, måste försöka få kruka av den.
Sen har jag lagt in svamp, två gånger. Jag har ett recept som jag storgillar och som jag faktiskt har modifierat helt själv – har tagit bort äckliga saker som kryddnejlika och sånt och ersatt det med gyssiga saker som mer salt. Ska dela det här så småningom.
No comments:
Post a Comment