Wednesday, September 25, 2013

Det är lätt att ljuga

Kommenterar en grej om stipendieansökningar på FB, skriver att jag gillar stipendieansökningar för att dom appellerar till mitt spelberoende och för att jag är bra på att ljuga. Samtidigt slår det mig: jag är verkligen ganska bra på att ljuga, men det är för att lögnerna finns överallt, hela tiden. Det är lätt att ljuga, speciellt för sig själv. "Först ska jag spela lite bingo, sen ska jag arbeta". Får samtidigt ett mail från Ostohyvitys: "Meillä on ikävä sinua". Det är också en lögn.
För att slippa tänka mera på lögner kör jag i gång en turnering i Bingo Blitz, tänker samtidigt att jag mer gillar att skriva om mina projekt än att verkligen göra mina projekt. Det är den där eggande känslan av att få det att låta bra som jag gillar, och känslan av att vara ovanför, utanpå, se ner på det som händer, planera det som ska hända. Det är nog min allvarligaste personlighetsstörning, den där att jag gärna håller mig till ett slags utanförperspektiv samtidigt som jag försöker ta itu med projekt som jag sen inte orkar med för att jag aldrig sätter mig in i dom. Men stipendieansökningarna är som ett strategiskt utanför-pokerspel: har du formulerat dina ord rätt så klirrar det i kassan.

2 comments:

M. Lindman said...

Grejen med mig och stipendieansökningarna är att det händer nåt helskumt där. I andra fall har jag inga problem att fabulera och greja, sanningen ligger inte alltid närmast. Och sen, BOOM, kanaliseras hela min sanningslidelse mot Georg & Ella Ehrnrooths stiftelse, eller vad det nu är för nåt. DÅ blir sanning nåt med stort S och jag ligger ångestsvettig på nätterna och grubblar över vad jag måste skrodera om i dokumentjävlarna och det STÄMMER JU INTE. - - - Kanske jag borde börja jobba på fond.

ponks said...

Jo, medger att det blir ganska besvärligt om man börjar fundera just på vad Gustaf A. Hastig eller Ehrnroots fond vill understöda fnåt och speciellt om man börjar leta efter nån sån där vinnande Formulering med stort F. Träffade en gång en tjej som JOBBADE på Svenska kulturfonden och märkte att jag mer eller mindre lite behandlade henne som en CIA-agent; försökte luska fram vad det egentligen är de är ute efter medan jag försökte ge ett urtrevligt intryck - så att dom nu sen minns mig som en bra typ- HUJ HUUUUJ sånt äckelpäckel!
Antagligen borde du jobba på fond.