Friday, March 08, 2013

Saker som jag saknar från 80-talet

1. Jumprarna. Man använder inte ens det ordet mera. Men omg, det fanns jumprar. Alla var stora och bekväma.
2. Det blåa ljuset från teven och den där flimrande, runda skärmen som, om man såg riktigt nära ifrån, faktiskt bestod av färgerna röd, grön och blå. Helt otroligt att det där RGB faktiskt funkar.
3. Långsamheten i (DE INHEMSKA) teveprogrammen, de gigantiska glasögonen som nyhetsuppläsarna hade och de helt makalösa frisyrerna som hallåorna hade.
4. Ljudet från en RIKTIG ringtelefon, samt att ringa med en sån - speciellt ljudet av den där skivan som rullar tillbaka på plats efter att man slagit numret.
5. Felix runda ketchupburkar.
6. Bilarna, som var kantiga och av plåt. Inga runda, fåniga futuristiska former.
7. Ville säga nånting om musiken, men kom på att jag nog inte saknar så mycket annat från 80-talsmusiken än det där maffiga trumljudet. Och syntharna, förstås. Och hela sättet att producera musik på på 80-talet. Diversiteten i ljudbilden, ingen loudness-bullshit, ingen tjock radioljudbild som nästan spräcker trumhinnorna på en. The Police. Ok, jag hade visst en hel del att säga om 80-talsmusiken.
8. Valintatalos gamla färger (rosa och blå).
9. Posti-Posten (inte Itella).
10. Godishyllorna och hur alla godispåsar och karkkipapper hade olika kvalitet, prasslade annorlunda. Och såg mer olika ut. Och innanför chokladen hittade man ett speciellt, rutigt stanjolpapper. Varje Geisha kändes som om den var gjord med kärlek och omtanke, inpaketerad i silver, omslagen av papper. Speciellt Kismets omslagsdesign var fenomenal. Jag fattar inte hur man har sabbat bort så mycket fantastisk design under åren.
11. När Big Cat ännu fanns i butikerna.
12. När brevpapper ännu hade en funktion
13. När nån tant sa att om man förstör bara "en enda liten plupp av ett frimärkes sköra kant" så är hela frimärket värdelöst.
14. Att spela in på kassettbandspelare, känslan av att man måste använda lite kraft för att trycka in rec och play på en gång, och sen hur man såg att bandet rullade och den där fantastiska känslan av att det man säger (eller pruppar) kommer in på det där bandet. Jag spelade in ett tjugotal olika fjärtar på kassettband och minns att mina föräldrar nog var lite oroliga för mig där nåt tag.
15. När det inte fanns datorer eller mobiltelefoner nånstans!

6 comments:

Situationsdiktaren said...

Ja det finns ju hur många kommentarer som helst att fälla, men hinner bara med en.

Det där om Kismetdesignen. Och andra liknande. Hur tänker de? Just Kismet hade ju en tävling för ett tag sen då man kunde rösta på olika alternativ till ny förpackning. En av dem föreställde en mukamasorginalförpackning, bara att mycket fulare. Resten såg ut som någå riktigt billigt och fult. Om man inte säljer lika mycket som tidigare blir det knappast bättre av att göra en fulare förpackning. Återgå till orginalet i stället, då får man väl åtminstone sentimentala shoppare.

Och så det där med "the Original taste - nyt vielä parempi maku". Hur går det ihop? Jag bara undrar.

ponks said...

Jo! Det är nog lite förvirring i hela den där branschen.

Fru F said...

Ja! Felix ketchupburkar! Tänkte just häromdan hur vi alltid fick tomma såna att leka med. Och man kunde göra vad som helst av dem - spade, maracas, eller slå kompisar i sandlådan på huvvet med dem. Ack ljuva 80-tal...

fredrika said...

Jag saknar mest 2, 8 och 10. Det jag skulle tillägga är gammaldagsig lösgodisförsäljning som butiken eller kiosken måste komponera ihop själv. Idag finns det standardiserad lösgodisuppsättning i var och varannan supermarket. Samma påsar, samma sorter. Snyft.

Henni said...

ketchupflaskorna är ju tillbaka nu, såg jag häromdan på Minimani i Kokkola! Jag skrattade högt av lycka men köpte faktiskt ingen. :D

ponks said...

Jasså!? Ja det är ju litet av en retrovåg här nu så jag är egentligen inte förvånad. Undrar om den där texten också finns kvar: "Till 250 g ketchup går det ca 1,2 kg tomater" :)