Angstig fredag ledde till regnig lördag med havregrynsgrötsfyllda kongar (hundägare vet vad jag talar om) och nedstänkta strumpbyxor. Jag var hela natten besatt av tanken på att hunden min skulle ha varit ensam i 4 timmar idag; något som verkar helt oöverkomligt för länge för en hund som börjar yla och ängsla sig efter två minuter i ensamhet. Sen insåg jag att jag MÅSTE sluta oroa mig, lägga energi ner på saker som jag inte kan göra något åt. Är så jävla bra på att älta grejer som jag överhuvudtaget inte kan påverka, att upp och ner gå igenom scenariot: ensam hund som skäller och ylar, grannar som muttrar bakom väggen, jag som samtidigt biter på naglarna i museet. Som om det skulle vara så jävla farligt ens, att hunden ylar och skäller lite! Take a chill pill alltså.
Sen gav jag ett chill-pill åt hunden innan jag gick fastän jag själv kanske närmast hade behövt det istället för hunden. (Mina föräldrars hunds gamla nyårsrakets-chillpills som jag har beslagtagit med tanke på världens oro.) Och sen behövde den inte ens vara ensam så länge, eftersom J ändå kunde ta hand om den (tack Leif Salmén som var insjuknad.) Och nu verkar det som att den här dagen till och med kan bli nästan bra.
No comments:
Post a Comment