I morgon får man se hur det går i kommunalvalet. Jag gillar kommunalvalet, för att det har en litet sådär jordnära image. Man tror emellanåt att det handlar om att kunna påverka lokalt, att folk skulle kunna vara intresserade för att det handlar om deras näromgivning. Sen går man på stan och läser fånslogans, ser svettnunor på nerregnade plakat, kollar på debatter där Katainen (The Stadhsministher) pratar och andäktig tystnad råder, varpå Arhinmäki får ordet och ett underligt sorl sprids i salen ("den där Arhinmäki pratar ju ändå bara hippiegoja"). Och man får pinsar och mariannekarkkin på gågatan och påminns om att kommunalvalet, liksom alla andra val, också bara är en enda publicitetscirkus i vilken många kandidater kryper upp som ur mossiga hål, viftar med banderoller och talar om förändring, bara för att direkt efter valet igen krypa tillbaka in i sina hålor.
Nå, det talades det om idag, att man inför varje val på något sätt ändå alltid är hoppfull, tänker att KANSKE vänstern går framåt med några procentenheter den här gången, kanske nånting utvecklas i vettig riktning. I morgon sitter man sen där igen, betraktandest resultatet förstummad framför areenan, skakar på huvudet under tystnad, dricker kaffe och tänker på sopor.
1 comment:
Låtom oss hoppas att så inte är fallet.
Post a Comment