Sunday, August 12, 2012

"Jag har minsann aldrig haft några problem med karlar"

Nå voi öu mai gaad. Tää seksualismi menee vaihteeks överix. Ibland vet jag inte vad jag ska säga. En vän till mig fotograferar sig själv, halvnaken, sittandest på säng i läderbyxor, i BH:n, med ena handen sexigt halvvägs ner i byxorna. I förgrunden en tom flaska. Ansiktet överexponerat, inte viktigt. Och hon säger att hon inte förstår allt det här tjafset kring feminism och den muka-medvetenhet man bör ha om vilka signaler man sänder med sina foton - "att hon minsann aldrig har haft några problem med karlar". Och nä, det har hon inte. Hon umgås mest med karlar, hon är "en i grabbgänget", hon är fantamej en helt supercharmig och trevlig tjej som inte är det minsta undertryckt eller osäker, eller känner sig på nåt sätt fel behandlad för att hon är kvinna. Och det är väl hennes poäng: hon tänker att om alla kvinnor hade varit lika starka och sexiga som hon, ja då hade vi aldrig haft nåt problem med kvinnor som är och känner sig undertryckta.
Det är något ryskt över den där tankegången; att man som kvinna ska visa sig så stark, snygg och handlingskraftig, att männen automatiskt bara står och dreglar och är maktlösa. Alternativt kan man tolka såna här slags foton som ett slags vrickat jämlikhetssökande; en stark sexsymbol är lika fucking powerful som en macho-karl. Det extrema mot det extrema tar ut varandra.
Intressant är också, att det inte är enbart karlar som kommenterar och gillar hennes bilder. Det finns en hel drös av kvinnor som också gillar och uppskattar den här estetiken, en slags hypersexighet gömd under en artsy-fartsy heavy metal-estetik.

När jag prövar tänka ur den här vännens synvinkel, ter sig stereotypa feminister så fruktansvärt fåniga och banala och som om dom håller på och rotar i helt fel lådor. Varför klä sig i granna tröjor och vifta med banderoller och ropa slagord när man bara med en enkel handrörelse och läderkorsett kan få alla att göra vad man vill? Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt den här saken. Jag tycker naturligtvis att det är hur pinsamt som helst att klä av sig så mycket man täcks och fotografera sig i de mest klichémässiga sexiga vinklar, ställningar och miljöer man kan tänka sig. Har man inte lärt sig nånting av historien? Har man inga egna idéer, eller ingen som helst kritik boende inom sig? Jag undrar också hur det hade gått för den här kaverin om hon hade blivit född ful och fet.
Men jag tycker samtidigt att hon har en poäng i att kvinnor inte nödvändigtvis alltid behöver se sig själva som offer, istället kan man bara ta för sig. Man behöver bara inte fan klä av sig för att göra det, eller vara fruktansvärt söt eller sexig, ta den vägen liksom.
Tröttast blir jag på feminister som ska poängtera det här med att man är undertryckt som kvinna, de som nästan verkar gilla läget för att de då har befogenhet att klaga, de som verkar njuta av att vara offer.

16 comments:

Anna said...

O yes, bra skrivet.
Och zzz vad trött man blev nu asså ...

M. Lindman said...

jepp - superskriverier igen!
det är något konstigt med tanken: om du inte kan hävda dig så skyll dig själv. Feminism är ju viktig just för att granska & skita i en värld där man hela tiden förväntas hävda sig på olika vis.

Kontinuitetsvägraren said...

Jo, exakt. Feminismen kritiserar ju just ett sånt här dyrkande av ett enda ideal. Men den poängen tycks så ofta missförstås och förbises av såna här "vanliga" mänskor. Hahaha.

Det förvånar mig så att just så många kvinnor verkar identifiera sig med och se upp till såna här "starka kvinnor" som är vackra och halvnakna, men där är en balansgång, man kan inte vara FÖR porrig med dildon upptryckt mellan benen. Porrigheten ska gömmas under ett skimrande instagram-filter, man ser till att man på något sätt hamnar under "konststämpeln" istället för "porrstämpeln". Är där bara ett uns "konstnärlig tanke" bakom utvikningsbilderna så tycker alla att bilderna är helt ljuuuvliga.

den elaka bloggaren said...

jå, är inte poängen som feminister (som jag själv fast jag är man) vill komma med, att alla inte kan/vill hänga ut sig såhär, oberoende om det sen ger(?!) nånsorts fördelar (som att man blir betraktad som ett sexobjekt då?).

det finns tjejer som är i sitt esse när de hänger i grabbgäng, kiva (?!) för dem. de kanske har vuxit upp med många bröder eller har en hög testosteronhalt. de kan inte uttala sig för alla andra kvinnors del (att det "bara är att roffa åt sig och vara en i gänget") eftersom det definitivt inte är en självklarhet för (varken kvinnor eller män) att man trivs i (oftast ganska äckliga, enfaldiga och högljudda) grabbgäng (avslöjade jag mina egna preferenser där?).

själv skulle jag önska att man kunde använda uttrycket "feminism" också som jag ibland har envisats med att använda det: som att man vill att det feminina ska få en viktigare plats i samhället - oberoende om det feminina kommer fram hos en man eller hos en kvinna. då är den här sortens maskuliniserade sexdrömsbild av kvinnan den sortens feminisms antites.

Kontinuitetsvägraren said...

Elaka, JA, du avslöjade dina egna preferenser:) Hahaha. Jo, det finns ju så många olika slags feminismer, och jag är verkligen inte nån expert ens på det ordets innebörd, men det håller jag med om, att det sas feminina kunde få en viktigare plats i samhället.

Det här gäller ABSOLUT inte alla kvinnor, men jag tror att många kvinnor som trivs med och umgås nästan enbart med karlar gillar att ha en slags modern prinsessroll (omedveten) i gänget och kan slappna av bättre med karlar, eftersom de då kan lägga ner tävlingsinstinkten och bara vara. Det har man ju sett hur många gånger som helst; tjejer som är trevliga och uppsluppna i pojkgäng men så kommer det en tjej i "samma rang" (dvs lika jävla snygg och underbar) som direkt upplevs som ett hot och en rival, och så blir det genast problem.
(Jag var i ett tidigare liv litet av en sån här idiot, så jag vet.)

Pia said...

Åh Lotta, jag förstår så bra det här och så väl skrivet. Och just nu är jag nog sä jävla trött på feminist-fanatiker så det kokar i öronen, allt ses genom en wc-pappersrulle, det kritiska intellektuella feminsitiska ögat. Jag tycker fan det är minst lika okej att vika ut sig om man så vill som att gå med hår under armarna, bara man själv mår bra av det. Och såklart börjar nog alla i en viss ålder att fundera kring sin identitet och den bild man ger av sig utåt (efter 30 senast) och vad det har för budskap för den som ser typ bilden du postat. Man behöver inte vara stark som kvinna eller man men i slutändan så måste man ju ha lite styrka för att klara av världen över huvud taget, och det kan jag bli trött på, ett slags vi behöver inte klara av någoting utan vi jomar om precis vartenda problem som att muffinsformen fan är rosa. Liksom lite spelöga och lite mera motgångar får också en att fatta att vi alla är olika och att alla fan inte orkar läsa under det rosa täcket som godnattsaga, och det måste få vara okej.

Kontinuitetsvägraren said...

Haha, har haft precis den känslan, Pia: att det ska jomas över att muffinsformarna är rosa, man får ju en känsla av att såna här medelklassfeminister överlag har allt så väl ställt att de feministiska aktiviteterna är en liten hobby bara.
Och nog kan man ju vika ut sig om man vill det, man ska bara vara medveten om vad man gör, vilka signaler man sänder, och så är det så synd att dessa utvikningsbilder ju hör till normen och till vakiobilden man ser på stan, ju. Det hade varit annat om det hade varit mer diversitet, andra stilar som också hade synts i stadsbilden och sådär.

cascabel said...

Jag håller inte med Pia, vem är det som ser saker genom en wc-pappersrulle? Saker och ting hänger ihop, saker och ting är del av ett större samanhang och att ta en detalj som rosa muffinsformer och behandla det som något enskilt och fristående är bara ett sätt att få det hela att låta banalt. Många bäckar små osv... Äh, dom som fattar fattar, dom som inte gör det lär inte ens försöka se saker från den synvinkel jag representerar.

Maria said...

Jag har också svårt med såna här sexipexibildet folk vill ha och visa på sig själv. Vem är det som ska vara intresserad liksom? Det är som med denhär tankotanssi som är så modernt och egentligen en motionsform ( och sexipexibilder är konst) när kopplingen till porr är så nära. Och för mig är porr i så många fall objektifiering, översexualisering, utnyttjande etc som någon tjänar massor av pengar på.
Det är åtminstone inte enligt mig bara att säga jåjåå men jag gör det här bara för min egen skull och påverkas inte alls av ideal om skönhet och kön som finns i detdär megafenomenet som min tankotanssi eller sexiga konstbilder liknar bara helt pikulite.

Men gällande feminism är det väl viktigast att komma ihåg att det finns olika synsätt och så olika frågor feminister anser vara viktiga. I någon systerlug solidarisk mening är det ju bra att inte nedvärdera andras hjärtefrågor när man har ungefär samma målsättningar.

Pia said...

Cascabel, Ursäkta mig om jag fick det hela att låta banalt men jag har skrattat med Lotta åt det att hon ibland lyckas skriva så pass bra att jag ganska spontant kläcker ur mig vad jag tänker på just då. För att hon lyckas väcka känslor, vilket är bra. Och även provocera. Jag glömmer ibland att det här faktiskt är en blogg, och tänker ofta att så här kan jag skriva till Lotta, för att jag vet att hon förstår (bör kanske tänka om där) ;)

På din fråga vem det är det som ser saker genom en wc-pappersrulle så är mitt svar att ganska många, ofta alla av oss, inklusive mig själv. Jag känner många där en sak kan ta totalt över en diskussion t.ex. Jag förstår att saker hänger ihop och jag förstår att det finns kontexter och diskurser och att förväntningarna på kvinnlighet/manlighet är genomsyrade i vårt samhälle, på djupet, inrotat Jag fattar precis, har själv både jobbat och studerat ganska mycket med sådana frågeställningar.

Vad jag menade (även om lite uselt uttryckt) var att alla inte kanske ändå vill ta på sig det tankesättet, och det måste också få vara okej. Och alla orkar inte och vissa håller faktiskt inte med. Sedan tycker jag ju defintivt att man i skolan t.ex. måste prata om och ta upp de här sakerna, medvetandegöra. Men om en individ trots det känner något kraftingivande i att göra något som en annan automatiskt ställer sig kritiskt till, så är det ju inte mycket den kritiskt inställda kan göra. Och just där, finns nog mycket att jobba på och precis som föregående skribent uttrycker: det finns olika synsätt. Mitt sätt att uttrycka mig var kanske inte det smartaste men ibland är det ändå precis så jag har känt. Sedan tycker jag att man också måste kunna ta kritik och vidga till vyerna, och ett sådant här forum är väl just ett bra sätt för det.


Pia said...

Tror också vi alla påverkas av alla jädrans ideal på något plan. Men förstår också Lottas kompis helt bra, hon kanske känner att hon aldrig passat in i normen för hur hennes kompisar är. Och det där med wc-rulle perspektivet tänkte jag på när en bekant sade till mig att hon inte äter frukost för att det är heteronormativt??? Två människor som vill äta frukost är helt enkelt två människor som vill äta frukost. Mycket av det som är riktigt skört, det som tar riktigt ont finns bakom allt det där, vi är alla bra, dåliga, onda och underbara men det är igen sedan en helt annan diskussion. :D

Kontinuitetsvägraren said...

Pia, jag kläcker också ur mig saker väldigt spontant här på bloggen, tänker inte alls på att saker jag häver ur mig kanske får en tyngre (eller helt annan) innebörd när folk läser analytiskt. Och det är lite nytt för mig också det här att folk läser och kommenterar, vilket så klart är superroligt!
Innan har det här typ varit nån slags håla där vänner kritiserar grejer i världen bara. När man känner folk så rör man sig med en viss jargong, ju. Så att... så var det med den kommentaren.

Maria, håller med om att man nog säkert inte borde hacka ner på andras hjärtefrågor när man ändå strävar efter samma saker. Egentligen. Men ibland kan jag inte låta bli att gå dit och peta ändå. Lyssnade på ett samtal med en feminist och en karl för inte så längesen, och karln (som också var feminist, men som ju inte lyfte fram det, av ren ödmjukhet) fick inte säga någonting, typ bara för att han var av fel kön. Hon fokuserade bara på att hon, hon, hon är i underläge i dagens samhälle. Visst sant, men man måste ju kunna lyssna på och samtala med folk som man skulle lära sig att har samma åsikter som en själv om man bara skulle låta dom få muntur! Jag var så arg så jag bara kokade. Det är klart att man ska kämpa för sina rättigheter, men man måste ju lyssna också.

hanna said...

"Jag har minsann aldrig haft några problem med karar." går lite hand i hand med "Jag umgås så myki hellre me karar, kvinnor är så jobbiga." på något vis.

Att utgå från att ett problem inte finns för att man själv inte stött på det är otroligt naivt och så förminskar man andra som faktiskt varit med om detta "icke-existerande" problem. Jag har också fått höra att det är en myt att kvinnor behandlas olika än män i dagens Finland och jag kan tyvärr inte alls hålla med. På min arbetsplats är det så himla tydligt att man inte blir lyssnad på för att man är kvinna. Jag kan t.ex påpeka att något är sönder eller inte fungerar som det ska. Arbetsledaren kan säga "Jaajaa" och inget görs åt saken förrän allt nästan kollapsat och då kan han utbrista "Vad fan, det här har ju gått sönder!". No shit, försökte säga det. Kvinnor och teknik vetdu, det går ju inte ihop.

Jag tror att det fortfarande finns ett "Madonnan och Horan" synsätt på kvinnor, antingen anspelar man på sex eller så är man till synes asexuell och är därför lättare att ha en konversation med för att man inte har ett par tuttar som nästan ramlar ut ur tröjan. Jag säger inte att alla män lägger kvinnor i dessa kategorier men jag har hört påståenden som "Som man kan man inte vara vän med en kvinna för att man förmodligen vill ligga med henne" eller "Henne går det att vara kompis med, hon är ju en av grabbarna!". Ibland tycks det inte finnas något mellanting.

Det blev svammel av det här, som det brukar bli, men min huvudpoint är BRA SKRIVET! :)

Jenny said...

Hej, jag har ingen aning hur jag hittat till den här bloggen, det måste vara via nån Åbobekant, men den är fanimig så jävla rolig. Och bra på alla sätt. Mkt roligt att ramla in hos nån man inte känner och bli på gott humör av A/ det finns vettiga mänskor utanför ens personliga bekantskapskrets (ibland blir man ju frestad att tro det motsatta, t.ex. på bussen) och B/ att världen är ur led men det är OK för det mesta. Ville bara säga det. Tack och hej.

Kontinuitetsvägraren said...

Tack Jenny! Åå, vad kiva att höra :D

Kontinuitetsvägraren said...

Hanna, jo - det har jag också tänkt på i hela mitt liv typ, att som kvinna måste man alltid vara så jävla mycket framåt för att synas och höras, överhuvudtaget. Jag har i min ungdom så många gånger varit med om att jag tyst o lugnt sagt grejer som ingen reagerat på, men sen då nån annan (en karl eller framfusig kvinna) har sagt samma jävla sak på nåt mer pompöst o konstlat sätt, så blir det genast massrespons och gapflabb. Fan, vad jag alltid har hatat det där.