Wednesday, July 25, 2012

Onsdagsmos

Jag får någo seriöst fel i huvu med dagens ungdom. Haha, så kan man också börja ett blogginlägg. Fenomenalt! Men jag får någo seriöst skrapande innanför huvudsvålen när jag ser 20-nåntingåringar spexa till gamla farkkurockar och måla på kläderna inför nån rock-keikka, som om de vore rockare. I min värld är riktiga rockare såna som på riktigt lever ett rockenroll-liv. De har skitiga och rivna kläder inte för att de omsorgsfullt har rivit sina kläder på de rätta ställena själva, utan för att deras livsstil gör att de få kläder de har blir slitna och håliga.
Nå jå, men "min värld" är nu sen å andra sidan ett 80-talsbegrepp som jag varje dag kommer allt längre bort ifrån.

Har jag varit inne på det här "som om"-fenomenet förut? Svar: ja. Hela tiden stöter jag på "som om"-fenomen, till exempel:

1. Västvärldens livsstil; att konsumera över alla bristningsgränser som om det inte vore nån fara på färden
2. Att sola: hur fan kan mänskor i dagens cancerfixerade värld fortfarande komma på den totalt vrickade och bisarra idén att lägga sig halvnaken i solen? Där ligger dom och solar som om det var det naturligaste i världen. Inga risker, bara nöje och D-vitamin. Och ful, läderartad hy. Absolutely lovely.
3. Att fota sig själv i pappas båt som om man ägde den själv.
4. Och ja, att beskriva sitt superkreativa jobb med orden "A day at work" som om det vore det vanligaste jobbet i världen.


Attvasskajagsäga? Nu har man kommit till än sisådär halva sommaren. Var inne på banken idag och hade en semilång konversation med en banktant som var så missnöjd med den finska sommaren, så besviken att "vaikka mä oon täällä pankissa sisällä niin harmittaa" sa hon, hehee. Jag höll snällt med, för så gör man på banken, men helt ärligt så tycker jag att den här sommaren har varit den bästa på länge, vad gäller vädret då. Inga överdrivna värmeböljor, det passar mig utmärkt.
För övrigt ska jag snart till Sverige på bröllop, alltid en omtumlande upplevelse. Sverige är så jävla svenskt, man blir helt paralyserad där, helt tafatt. Man känner sig som en A4:a medan alla andra är krumbuktiga och färgglada origamikopior (med betoning på kopior). När jag kommer till Sverige går jag alltid omkring och läser all text jag får ögonen på för att JAG SATAN FÖRSTÅR PRECIS ALLT, det är helt sjukt. Det måste vara så det känns för en hund att komma till en korvfabrik. Jag blir alltid så kokko av att det faktiskt finns ett helt land där allt går på mitt språk, där varje en enkel instruktion man får i handen går att läsa, där varje telefonsamtal man gör och varje biljett man beställer i princip sker problemfritt. En annan sak dom förstår sig på i Sverige är MOS. Potatismos i många olika former och med många olika bihang. Jag hör till dom som gillar all slags mos, både heimlaga och påsamos. Man får också gärna göra mos av andra saker, som morötter, batat, blomkål, ja egentligen precis vad som helst. Just give me the mooshe. Däremot har man sen helt andra problem i Sverige, som att hitta en mänska som det går att hålla en naturlig konversation med.

5 comments:

jorg wobblington lopez said...

Att sola. I like sun tanning. It's relaxing if you either don't do it for that long, or if you put sun screen on. I think a lot of white people do it so that they don't look so white.

"Det måste vara så det känns för en hund att komma till en korvfabrik." Haha! Soon I'll learn a little Swedish just from reading your blog, and people will wonder at my expressions.

den elaka bloggaren said...

haha, tänk om nån som du ska träffa i sverige hade läst den här texten, och nu försöker göra sitt allt för att få till stånd en naturlig konversation med dig, men hela tiden snubblar på den där känslan av att övervaka sig själv typ att "är det här nu naturligt eller verkar hon tycka att det är naturligt också, och är det viktigt att både jag och hon tycker att det är naturligt eller är nåndera viktigare?". lite som hur onda profetior är självuppfyllande. eller sen annars också uppfylls.

Anonymous said...

Min mamma har berättat hur hon låg på golvet för att få på sig hårda, våta, kalla jeans så tight som möjligt. Och själv hade jag hårda deodorantklumpar under armarna på en tskjorta som jag låtsades ha flera ex av, så... jag förstår vad du menar men har inget mandat att klaga på ungdomens fixeringar.

Sen pratade jag också med min sverigebror om sverige förra veckan. Om hur jag många gånger laddat upp med energi och tycky att jag lyckats men till sist ändå fått frågan... Hanna, är du trött?

K

Kontinuitetsvägraren said...

J: I'm happy you learn Swedish from me! But please stop sun bathing. Yes, some white people don't want to look white, but dark skinned people don't want to look dark skinned either. So why complicate it?

Elaka: Jo, det är ju den farhågan man har ibland. Man vill ju inte sätta griller i huvudet på folk och jag avskyr känslan av att "övervaka sig själv", sådär att "låt smart nu, satan" när man pratar med en filosof. Hahahhaa. Nä men jag har nog slutat med sånt.

För ett par veckor sen hade jag besök av en gammal vän och hennes arbetskamrat, och vännen hade satt en massa griller i den där stackars arbetskamraten, att "när L int gillar nån så visar hon det direkt" och sånt där, så den stackars arbetskamraten var helt i pisse av att måsta träffa mig. Sen kom vi ju alla bra överens, och jag var skitsur på den "gamla vännen" som alltid tycker att hon känner folk bäst och har rätt att "sätta etiketter" på folk.

Hanna: egentligen ska man inte klaga på ungdomarna och deras nycker, nä. De tar bara efter sina idoler, farbröderna.
Jo, exakt så, usch vad illa det känns när nån frågar om man är trött! Jag bodde ju en tid i Malmö och var tyst nästan hela tiden, för varje gång jag sa nåt så lät det som om det kom ur nån gammal 60-tals kokbok. Enda gången jag fick prata var när nån tyckte att jag hade så fin muminsvenska, då fick jag säga "muminpappan" högt och de tyckte att jag var alldeles fantastisk.

Peppe said...

Jag känner samma sak när jag kommer till Sverige. ALLT är på mitt MODERSMÅL! Jag blir helt kollrig av lycka och det blir nästan för mycket. Jag vill gå på varje teaterföreställning, och vernissage och konsert (fast jag gör det ändå inte) bara för att belöna Sverige för att de talar mitt språk.
Istället går jag runt och blir en blyg kusinen från landet.