Wednesday, June 27, 2012

Spelvärlden

Idag morse steg jag upp vid halvsju och spelade Lord of the Rings Online (LOTRO) i tre timmar, INNAN jag gick på jobb. Jag är en hobbit-guardian, har en häst och är metallsmed. Det låter väl helt jävla kocko-vrickat att läsa sånt här, att hur kan nån villa stiga upp så tidigt helt frivilligt? Är nog lite sjuk i huvudet tror jag. Just på det sättet att jag helt kan låta mig förloras i nån parallell virtuell värld, inga problem. Den världen är ju bara så mångsidig, och där får man rida genom vackra landskap och i hugga sten och smida spännande rustningar som man sen prövar i strid och ja, jag ids inte berätta mer innan nån eventuell läsare helt tappar förtroendet för mig. Jag trodde heller aldrig att jag hade fallenhet för att bli en sån här typ som spelar invecklade spel, men visst fan. Jag kan förstå alla femtonåringar som bråkar med sina föräldrar och får restriktioner att "två timmar vid datorn, inte mer" och tappar hela lusten att gå ut och socialisera sig med annat folk och ja, allt världens. Som jag nån gång konstaterade, så finns det just nu typ bara två-tre saker som jag tycker att är meningsfullare än att spela Lord of the rings online: 1. att plocka svamp, 2. att rida på riktigt och 3. ja, att typ vara riktigt exalterad över något, kommer inte ens på något bra exempel, men ja: alla kan föreställa sig vad man blir exalterad över.
Nog är det väl kanske någon form av eskapism eller depression att ramla så djupt ner att man helst av allt bara sitter och låter sin egen person vara ett redskap genom vilket man gör saker som någon annan, påhittad, åstadkommer. Men jag orkar på riktigt inte ens gå till bottnen med VARFÖR jag blir så spelprillig allt emellanåt, jag vet att jag vid sidan om nog (nöjaktigt) sköter mina andra uppgifter.
 För mig är det liksom helt självklart att jag hellre spenderar tid HÄR...

Än HÄR.


See?

15 comments:

Anna said...

Tänkte först kommentera såhär: "U R Crazy". Men sen såg jag bilderna och säger istället: "I C".

Kontinuitetsvägraren said...

Jaa-a, ibland behövs det bara en liten illustration för att förklara vad man menar.

hanna said...

Har själv varit helt besatt av Oblivion (Elder scrolls), för två somrar sedan satte jag uppe hela nätterna och spelade i timmar. Gillar du fantasy och vackra världar är det ett perfekt spel! Uhh.. börjar klia i spelfingrarna nu känner jag.

Kontinuitetsvägraren said...

Oj, låter lovande. Ja, gillar fantasy som attan i spelvärlden. Och vackra världar. Är där ännu pompös musik så är jag helt såld.

Pia said...

Men fan, jag totally get it, såklart. Jag tycker inte det helst är något att oroa sig över på riktigt (nå kanske om det var 24 h every day för the rest of your life). Jag menar, varför skulle man orka vara närvarande här, när det finns det där? Tror människan alltid har sökt utvägar och kommer altid att göra, annars känns världen för tung helt enkelt. Konstigt att just spel alltid får så mycket skit på nacken eftersom spel faktiskt är mycket kraftingivande och kan i bästa fall förstärka den egna identiteten (ja jag är en liten mediefostrare jag vet). Jag menar samma gäller ju bio, porr, musik, supa, knarka, dricka osv. Keep it up tycker jag :D. Man lär sig dessutom massor av spel, tänk nu fan hur motiverad du är när du stiger upp så där tidigt för att du vill spela! RESPECT

Kontinuitetsvägraren said...

Oj jävlar Pia, du ger ju ett fräscht perspektiv på det här;) Jag vet ju iofs också att det inte är så katastrofalt att slänga bort lite tid på spelande, men när jag alltid blir så uppslukad att jag till och med DRÖMMER om spelvärlden, så ringer ju lite alarmklockor. Och när jag kvällen innan ligger och planerar vad jag ska göra o vart jag ska rida, i vilken ordning jag ska ta itu med mina "uppgifter" så slår det mig bara, att WHY? Har jag verkligen inget vettigare att göra? Jo och nä. Klart jag har, men har man inte alltid?
Nå, allt går att se på från olika perspektiv.

Pia said...

Joo, men där blir det ju helt enkelt en definitionsfråga vad som anses som "vettigt" tycker jag :D. Och det är just det jag menar, att det är en diskurs som spel så ofta talas om, eller populäkultur för den delen. En dam som går på opera anses inte göra något ovettigt men när man tänker på det, är det precis lika mycket escapism som spelandet. Men det har en accepterad status. Så länge du inte skolkar från jobbet typ och totalisolerar dig så gör ju hjärnan faktiskt arbete när du strukturerar dina rutter och spelplaner. Det förbättrar koordinationsförmåga, och ger nya tolkningssätt till hur du strukturerar information samt hjälper hjärnan med att organisera helheter. Believe me, this is my field :D. Men såklart, måtta med allt men jag är nog inte ett dugg ororlig över dina spelplaner om kvällarna :D. Haha, see you got me going now! :D. Spela lugnt!

Kontinuitetsvägraren said...

Rätt har du, mitt resonemang låter lite som de finkulturellas resonemang om musikvideona på 80-talet, att "läs nu hellre en bok än se på sånt där tjafs". Tänker spela så länge det bara är roligt nu och sen ta itu med annat EFTER att jag har kommit till level 55 ungefär. Eller så länge det är roligt.

Men det slog mig bara här igår var det väl, att TÄNK om man hade stigit upp halvsju för att man håller på med nån helt fantastisk teckning som är 3 x 3 meter bred, tänk om "nåt eget" istället hade fått hela ens uppmärksamhet.. Det är kanske det som är problemet, mitt dåliga samvete över att jag inte själv producerar något. Men vafan ska man nu sen "producera?" Vem är nu sådär fruktansvärt effektiv sen ändå när det kommer till kritan? (Svar: J som skriver typ 3 låtar i veckan).

Jonas Gardell hade i något skede fått frågan "hur han hinner dra stand ups, skriva böcker och hålla talkshows egentligen" och så sa han "det enkla svaret: jag spelar inte Bejeweled." Nu jämför jag mig inte med Jonas Gardell heller (hahaha) men menar bara att tamejfan, man har alltid en ursäkt att INTE göra saker man egentligen vill. Och så använder man spelandet som en undanflykt, en lätt utväg. Lite så e det ju nog med mig. Men alltså WHO CARES? På riktigt. Ett människoliv.
Ok, nu ska jag sluta.
Men det är så kiva att du kommenterar Pia, mediafostraren!

Pia said...

Hehe, joo det där kan jag förstå så BRA! TV:n e min escape :D. Och joo, det där är väl ett dilemma för många som pysslar/har pysslat med eget. Att man undviker det till det sista, för att man tror att det skulle bli bättre då på något vis, vilket ju inte stämmer alls :D. Men jag gillar att kommentera på din blogg för du skriver så bra, älskar ditt sätt att skriva. Väldig familjärt på något sätt, du e bra med ord. Ibland tänker jag att jag också skulle vilja skriva på svenska men tycker det är kul att ha en sådan där hipster blog i stället. Så varsågod bara :D, det är nog din förtjänst att jag kommenterar.

Kontinuitetsvägraren said...

Din hipsterblogg är ju hur fin som helst! Tror oxå det är klokt att hålla sig lite privat, faktiskt. Den här bloggen har blivit så ÖPPEN så jag snart inte har nånstans att ta vägen mera, hehe. Jag menar tänk om nån vill ge mig ett välbetalt jobb men så hittar dom den här och märker att nää, en sån slashank. Haha, not a chance in hell. Men va kul att du gillar skrivandet! Jag gillar nu bara ATT skriva så det är ju dubbel glädje när nån sen läser o kommenterar:)

hanna said...

OCH FÖRRESTEN! Har låtit idén mogna och en podcast verkar alltmer som något vi borde göra.

Maria said...

Jag blir alltid så uppslukad av Civilization att jag måste sluta helt.. Ingen sömn, ingen mat, ingen ögonkontakt, inget.

Kontinuitetsvägraren said...

Ja, såna spel e nu också SÅ my cup of tea. Har varit helt betuttad i SimCity nån gång på en gammal mac. Civilization har jag med flit inte testat.

när det börjar said...

Förstår helt. Jag är fortfarande ledsen och arg över att min gamla bordsdator som jag spelade World of Warcraft på gick sönder i februari. Mest av allt saknar jag landskapen jag flög över och red genom.

Kontinuitetsvägraren said...

Oj nej, ja det hände mig också att mitt Lotro slutade funka på datorn, så min karaktär och allt jag åstadkommit försvann. Jag har börjat på nytt nu tre gånger:)
Och håller exakt med om att det är just landskapen som är en stor del av själva upplevelsen.