Wednesday, August 12, 2009

Rain

Finally I wake up, and it RAINS. I open the curtains and close my eyes.

15 comments:

Stefan said...

var i Svartbäck bor du, vem är du?

Stefan said...

eller ser att du inte mer bor i Svartbäck

"råkar vara född just i dom där krokarna! Hahaha! Svartbäck, Spjutsund. Där på bensinstationen köpte vi Tervalakritsi medan vi väntade på skolbussen"

Stefan said...

eller snarare, om du bodde i Box?

ponks said...

haha, jag bodde i spjutsund. dit ner mot stranden, vet du. gick i skola i box.

Stefan said...

Här på lyxbondvischan. Det finns bara så jädrans mycket av strand, så vet inte alltför exakt. På Skitö mest befolkning och flest nybyggare? Knappt ingen här som går i lågstadiet, flyttar bort innan vuxna, inte ens när övriga orter tömdes på emigranter till väst, så du måste vara här enda undantaget typ. Hur såg ert hus ut?
Hade din morsa hört talas om mig? Kanské inte. Men ganska märkligt detta.

ponks said...

ja vi växte upp där på ett par skitåkrar nära Åbergs T-affär som nu är stängd. minns skitö-skylten vid den där brandstationen som nog aldrig var mer än ett förråd för antika brandbilar, men är inte säker på om jag ens nånsin tagit mig så långt ut som till självaste Kitö. (minns att en flicka i skoltaxin kom därifrån, hon hette michaela och sa inte mycket)
det var spännande tider, man var ju liten då! jag hör nog tyvärr också till dom som sen tog sig till storstan med rulltrappor o allt, dvs Borgå. wow. så du bor där ute?
jag har ännu inte ens hört med morsan om hon vet vem du är men nu blev jag ju intresserad själv!

Stefan said...

ja här på något sätt, längre fram men inte på Skitö ändå.
Dock inte många hus som är några skitåkrar, haha, från dåtida Spjutsunds lanthandel med ginitiv. Inte kan jag säga var du bodde, ej många hus att välja på och ändå ingen aning, men troligen in med något avtag då. Icke som det nu spelar så stor roll, men något konstigt. Jag är dock avsiedes här i umgänge. De gamla släkterna i byn känner jag ju förstås till, men icke mycket mer, men geografin någorlunda bekant. Aj till Borgå, din far som är kulturredaktör (nä väl), som aldrig skrivit om mig? (Är utesluten även från Hundhufvudstadsbladet, inte allra minst där) (Och numera troligen från Ny tid med, nonexistent i hela svenskFinland, men det kvittar eg. helt, snarare humor.)

M. Lindman said...

Herr Hammarén,
kanske borde Ni se det som en ära att inte bli omskriven i blaskan husis? F.tf. är det väl mest litteratur om följande som får spaltrum:
a) krigskrönikor
b) recept och trädgård
c) finlandssvenskt navelludd
d) krigskrönikor
e) poeter med, om uttrycket tillåts, minst en käpp i arslet.
f) "herr Ehrnrooth minns sin barndom i Rosala"
g) ambassadörsmemoarer

Stefan said...

Det är definitivt reklam (ära) att inte vara i Hundlushufvudstadsbladet, när folk förmår se att man inte är där. Din lista är talande, hahaa.

ponks said...

Varken igendammade farsgubben på Blade eller Husis brukar komma med sånt som är intressant eller viktigt, vad det gäller Egil så verkar det mest om om han håller på med att skopa mylla fram och tillbaka från samma mullhög, han beskriver bara myllan med olika adjektiv (alla lika sökta)
Och vad gäller det där huset, så kanske du känner till Håkans taxiservice, gult hus ganska nära vägen. Nästa hus neråt, ett vitt hus med bruna knutar o nåt sorts lider på gården, där bodde jag.

ponks said...

Fantastisk lista!

Stefan said...

Aj däääääääääääääääär. Himla mig, hur många gånger har jag inte köpt ägg och potatis hor Elna, vet precis stället. Följande hus från Håkan neråt, vållar lite tolkningsmöjligheter. Är det följande hus, med avtag precis vid Håkan, vid hans garagé, åker neråt åkrarkanten liksom neråt sidledes. Nu är det helt kalhugget där. Där först kommer visserligen ett litet hus han hyr ut, endast sommardugligt tror jag, och några meter framåt av ett större vitt bostadshus med kanské bruna knutar, då har man troligen postlåda vid hos Håkan. Aldrig varit där. Men om du menar följande hus neråt fastän att skall ligga helt vid Spjutsundsvägen, och tror det har bruna knutar där. Uthuset är med röda tegel, ladugård kanske varit. Då hyr man väl det av Lindgren som bor mittemot vägen. Även Håkans döda farbröders tomma hus ligger mittemot. Där har de filmat en serie om en galen präst för MTV, ganska länge sedan nu. Tror du menar det huset. Det är bara några tiotals meter innan brandstationen. Då har jag några gånger som liten lekt i huset du bodde i. Hade ni några antika flaskor i farstufönstret? En dag var de bara borta. Och för övrigt kan sägas att Håkan lagt ner sin taxirörelse här på lyxbondvischan. Aj Egil är farsgubbe, ja ja, fick höra på omvägar att en hade skickat in en rec. av min någon boka, men fick aldrig någonsin ens ett svar från den kulturredaktionen, kan vara lika bra för mig. Knappt någon, frånsett grannen vet här att jag är författare. Skvaller fungerar inte mera idagens värld så bra, inte som Egils sidor heller kanske gör någon större verkan. Lite märkligt sammanträffande här om dig.

ponks said...

Det är ju nästan skrämmande så mycket du vet om Spjutsund, fast det är ju klart att du vet det.
Det där lilla beiga huset tror jag att är Håkans, och det stod alltid tomt under min tid. Så det är det där huset lite längre ner, där jag bodde. Det var så att far min köpte huset för trettitusen mark nån gång i tiden, det såg ut som om nån hade skurit det på hälften då, 1979 kanske det var. Sen byggde man mer på det, och nu tror jag att det är i värsta familjeskicket. Där har bott hästar och allt, har jag hört.

Sen var det nämligen så att vi flyttade upp dit mitt emot Lindgrens, en väg som går uppåt från postlådorna där, minns att jag spelade piano på flyttlasset, mofa körde traktorn. Han var en Lindgren han med förresten, fast det voro evig strid bröderna emellan :)
Kanske känner du till mormor Maj-Gret, hon var aktiv i Fyrbåken förlängesen då hon var ung och företagsam?
Och oja, jag vet Herran Kukkarossa, jag bodde i byn då det filmades, minns filmningarna och hur det talades om det där helt galna tevefolket, folk kollade bakom gardinerna.

Jag minns att Elna en gång hade blivit jagad upp på en sten av en älg. Och hon kom alltid traskande med halvätna kakor till oss när dom hade haft bjudning. Sen ibland gick vi ju dit med morsan också och fick sitta i soffan och lyssna på hur tiden stod stilla där i deras gamla kök, en klocka som gick så långsamt att man blev helt slät i huvudet, och så bjöd hon på saft, och det luktade alltid lite svagt av fick som katten åt.
Jaja, starka barndomsminnen, Elna står för många sådana.

Vilket roligt sammanträffande det var, det här.

Stefan said...

Nu vet jag precis vilka hus. Det första ser numera plötsligt modernt och fint, och nästan öppet, Håkan som låtit avverka skog där framför från Spjutsundsvägen. Om Elna oppjagad på sten, hörde jag redan på 1970-svaret, det var en långdragare till story, hängde med många år. Och beträffande Elnas kakor, oj himmel, hon brukade ibland bjuda oss på söndagskaffe typ dag II efter stora bjudningen, när kakorna började bli lite gamla, de handbakade kakorna, fastän ganska goda nog. Hennes mjöd var bäst, fastän hade fasliga mängder russin. Hon strök kläder med brännhett järnstrykjärn fastän hade elektriskt. Någon gjorde inbrott förra året hos Håkan, for iväg med hans silverpengar och Elnas guldsmycken från svarta börshandeln under kriget. Paradisvägen där i närheten ingår i någon min roman, tror jag. Men en galen fotodokumentär är på kommande, fastän tar väl några år, den är från byn vet du, högst grotekst framställd. Jag känner inte Lindgren, men har ju någon gång pratat med några, t.ex. han som har glasögat, och åkte med borgåbussen samtidigt i fornstora dagar. Men fortsättningen går kanske nu av stapeln på facéboka. Annars bjöd alldeles strax innan du kom Emma Juslin till facéboka, sedan kom du, som tydligen känner henne. Eller kanské du såg att hon accepterade mig.

Stefan said...

Maj-Gret, nä, henne känner jag inte direkt till namnet, en fru Lindgren var lärarinna tror jag vad minns.